Östra kyrkogården, belägen sydöst om stadens centrum, har en yta om
1,0 hektar och anlades 1870.
I folkmun kallas denna kyrkogård ”Kolerakyrkogården” vilket är lätt missvisande då den aldrig, i sin nuvarande utformning, aldrig anlagts eller utnyttjats som sådan.
Platsen för den farsotskyrkogård som användes under koleraepidemierna, som staden drabbades av åren 1834, 1850 och 1866, kom dock att hamna i det nordöstra hörnet av området för Östra kyrkogården när denna anlades. Gravarna på detta område har troligen aldrig haft gravvårdar eller andra utmärkningar.
Man fann dock snart att man tyckte Östra kyrkogården låg för nära stadens expanderande stadsbebyggelse samt att jorden var alltför uppblandad med styv lera och började därför undersöka andra områden utanför staden för att anlägga ytterligare begravningsplatser.